Hur man väljer den bästa anslutningsmetoden

Full range, Bi-wire och Tri-wire

Har du högtalare med separata terminaler för de olika registren bör du utnyttja fördelarna som bi- och tri-wire erbjuder.

• Full range innebär att man har en gemensam förbindelse mellan förstärkare och högtalare för alla elementen i högtalaren.
• Bi-wire innebär att man har två förbindelser mellan förstärkare och högtalare, en för bas/mellanregister och en för diskant.
• Tri-wire innebär att man har tre separata förbindelser, för bas, mellanregister och diskant.

Hur funkar bi-wire och tri-wire?

För att ge en enkel förklaring, tittar vi först på hur en enkel 2-vägs högtalare är uppbyggd.

Ett exempel på en fullrange-kopplad 2-vägshögtalare:

I en Full range-kopplad högtalare (d v s en icke-biwirad) går hela musiksignalen i en kabel. När signalen når högtalaren går den in i delningsfiltret. Delningsfiltret är i praktiken är ett högpassfilter (HPF) och lågpassfilter (LPF), vars ingångar är ihopkopplade.

Ett exempel på en bi-wire-kopplad 2-vägshögtalare:

Genom att inte sammankoppla ingångarna på delningsfiltret, kan man istället ansluta separata kablar till diskantens och basens ingångar. Dessa kablar kopplas istället samman i förstärkaränden och resultatet blir att de olika elementen separeras redan vid förstärkarens utgång, och därmed att basen inte kan störa de höga frekvenserna lika lätt. Den EMK som induceras i respektive element måste färdas via förstärkaren innan det kan störa det andra elementet. Varje element får dessutom en egen direktjordning, alternativt direktkoppling till minuspolen beroende på förstärkartyp.

Förenklat kan man säga att signalerna till bas och diskant stör varandra mindre och bas och diskantelementet stör varandra mindre, vilket gör att det låter bättre.

Tri-wire är samma sak fast med 3-vägshögtalare. (OBS! Vissa tre-vägshögtalare använder tyvärr av kostnadsskäl bi-wire-koppling)

Ett exempel på en tri-wire-kopplad 3-vägshögtalare:

I trevägshögtalaren har man ett högpassfilter, ett bandpassfilter (som släpper igenom ett specifikt frekvensband) och ett lågpassfilter.

Några grundregler

• Samtliga kablar måste ha samma grundkonstruktion. Man kan alltså inte blanda fabrikat eller ens serier från samma fabrikat.
• En bra kabel är bättre än två eller tre dåliga.
• Slarva inte med termineringen. Använd kvalitetskontakter av bra material och med högt kontakttryck.
• När man använder olika kablar med samma konstruktion fast olika kvalitet på ledarmaterialet så ska man alltid använda den bästa till diskanten och den enklare till basen.
• Det spelar ingen roll om man kopplar separat kablage till A- och B-utgångarna eller om man monterar båda kablarna i en kontakt som ansluts till en högtalarutgång på förstärkaren.

Single bi-wire och Double bi-wire

De två uttrycken beskriver de två olika varianterna av bi-wire. Double bi-wire är den vanligaste metoden, där man använder två helt separata kablar för bas/mellanregister och diskant. Vad som gör AudioQuest så speciellt är att man har kablar förberedda för Single bi-wire, vilket innebär att kabeln kan kopplas antingen som Full range eller bi-wire. Priset är nästan alltid detsamma oavsett utförande, och det kostar därmed inget extra att få Bi-wire jämfört med Full range.

Bi-wire och tri-wire med Naim

Naims förstärkare är konstruerade på ett unikt sätt som gör att de behöver rätt last från högtalarkabeln. Därmed låter de också bäst när man kopplar dem fullrange med Naims egna kablar. Läs gärna mer om Naim på www.naim-audio.se